Jag känner att det här har gått överstyr, men samtidigt måste man börja fundera hur fan folk tänker när man bråkar över en jävla vimpel?!

Vi har en katt som är skygg, men som ändå har gjort ett enorm förändring jämnfört med hur han har varit, men är tyvärr rädd för vimpeln i flaggstången när den viftar.

Och det bråkar folk över?! 

Eller ordagrant "våran jävla katt" och "våran psykiska instabila katt" som dom säger. 

Jag vill väl kanske inte att katten ska vara under sängen en hel sommar för att han är rädd för en jävla vimpel, samtidigt som jag vill kunna vicka upp persiennerna i fönstren hemma och få se lite sol ljus. 

Men helt ärligt, att ni skriker och gapar och beter er som 5 åringar gör inte mig nånting.

Du har skitit i de blå skåpet och helt ärligt enligt min åsikt så vill jag aldrig mer ha med dig att göra. 😊

Istället för att gapa mig i örat via telefon eller stå och skrika min man i ansiktet hade du kunnat prata och bete dig som folk så hade det varit en helt annan sak och VI tillsammans kanske hade kunnat lösa det som normala människor. 

Eller som en annan som ringer och skriker på en människa som inte ALLS har med saken att göra, nä de är sinnessjukt hur folk beter sig. 

Men en sak, INGEN av er är fläckfri så städa framför eran egen dörr innan ni gapar och skriker om min katt som inte är en katt jävel utan också en familjemedlem. 

Men man ska fan inte pissa mig på ryggen och låtsas som att det regnar för då blir jag irriterad.

(först stå och skrika mig i örat och snacka skit och sen dagen efter vinka så glatt.)

Som sagt, jag är inte otrevlig skriver bara och får ur mig allt jävla skit. 

Den som inte tål att läsa de är erat problem, läs inte isåfall, mycket enkelt. 

Over and out! /S.