Finns inga ord.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga,  kan inte säga nå.

Känns som ett stort hål, ett svart jävla hål. 
Tårarna bara rinner, fast jag försöker stoppa dom.

"Han är mitt allt, och kommer alltid vara så! " 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0